Vad var det bästa/roligaste/mest intressanta/snyggaste/härligaste o.s.v. enligt er? Posta era minnen! -------------------------------------------------------------------------------- Jag har många minnen från lajvet. Om jag ska lyfta fram några får det bli (utan inbördes ordning) - Bröderna Princips intågande - "Svenskarnas" tal i regnet (Det var bland det snyggaste lajvtalet jag har hört och sett!) - Midsommarfirandet med Kirurg & Konserv och bröderna Princip m.fl. - Sista natten med kulspruteknatter och ryckande i dörrarna (Det var creepy innan, men då var jag fan rädd!)
Jag är så oerhört nöjd med att ha varit med på Solnedgång! Jag hade inte många tråkiga minuter och jag väntar redan på en uppföljare!
Det bästa jag upplevde på lajvet var direkt på moprgonen när jag nyvaken stirrar in i 3 pipor och får bryska ordrar från maskerade män. Sen var det jävligt roligt på kvällen när jag pratade med "svenskarna" och råkade säga för mycket och blev styckad som följd. Tack som fan för den nya rollen, riktigt rolig grupp och jag ser fram emot att lajva med er nån gång i framtiden.
Ja, det fanns en hel del intressanta stunder på detta lajv. Jag såg inget av hur det var inne i bosättningen, men kan säga att den gruppen jag bodde med var helt underbar. All creed till er! Vissa speciella stunder jag kommer komma ihåg måste vara första morgonen när vi skulle reca huset. Gick in genom garageporten utan något som helst motstånd. Fan va smeden såg förvånad ut. Lite roligt var det också att upptäcka att vakten inte var helt vaken. KSP-skytten barfota och i kalsoonger kommer jag sent att glömma. Eldstriden med den andra plundrar gruppen var också helt underbar. Jag tänker inte rabla så många av alla minnen från den tid vi hade tillsammans långt där ute på fältet, ni vet att jag älskar er. Men jag måste säga att man blir också lite besviken på en del saker. Bl a som jag hörde att folk satt och snackade om pokémon OFF på IN område. Kan ej säga om detta e sant, men om det stämmer så e jag mäktigt besviken på dessa. Att folk inte tog oss seriöst e också något som gnager i min sida. Fick uppfattning att folk tog detta som ett mysslajv o myste en massa. Saknar känslan av misär. Vill inte säga att alla spelade dåligt. Stöte på en del som lajvade tillbaka bra utanför den grupp jag kom till. Det bästa för mig var nog det sista vi gjorde. När vi 3 plundrar, upptagade av frustration, ilska o understimulans, stormar in i bosättningen. Sån obeskrivbar känsla. Skrek åt en av bankmännen in vi kom in o när vi kom in såg man skräcken hos folk. Den skräcken var det jag ville åt! När vi blivit utburna gick runt till garaget, för att snacka med arr, o möttes av skakiga vapen i rädda människors händer. Det bästa på lajvet. Vill bara tacka arr för att de fixade detta. Hela lajvet hade sina ups-and-downs, mest downs, men jag tycker att ni gjorde ett bra jobb. Ni är de lättaste att skylla på, men att det gick som det gick var inte ert fel. Det ska ni veta.
__________________
MIn e-mail e egentligen addeadde_87@hotmail.com, men den funkade inte här. Kallas också för Bergtorp.
Själva atmosfären i bosättningen var underbar. En hel del mys, men det kändes som den sortens mys man hänger sig åt för att försöka glömma att det springer beväpnande människor runt husen.
Men det härligaste stunderna var nog: - Bröderna Princips intågande - Svenske ledarens tal och godisregnet. Riktigt skön rovdjurskänsla hos folket när vi dök efter tuggummina. - Plundrarnas angrepp på Utopia. Först fattar man ingenting, sen inser man sakta att det är någonting farligt. Sen skottlossning! Jag har aldrig dykt till golvet så fort tidigare! - Sista natten. Jisses. Först ett möte där det diskuteras olika försvarsnivåer och folk börjar organisera ett försvar. Det kändes verkligen som om alla var sina roller helt då. För att inte nämna anfallet. Man var skittrött och behövde verkligen sova, men man låg vaken en bra stund efter att knattret hade lagt sig i rädsla för att nästa skott skulle vara i rummet brevid. Jag kollade efter ett par gånger extra att väskan med det nödvändigaste stog packad och beredd brevid sängen. - Bröderna Princips avfärd. Man stog där och kände sig hjälplös. De enda i bosättningen med en rejäl vapenarsenal drog iväg från oss, och kvar stog vi och tittade länge efter bilarna.
Det finns så mycket fler minnen, men det är dessa som kommer upp i skallen just nu så här direkt. Kort sagt så var hela lajvet underbart, och jag vill tacka alla som var med och bidrog till detta!
Härligaste tillfället... tja, blev mest mys(eller misär)lajvande för mig.
Men fina tillfällen? -När den korte (vad han nu hette) mannen i byn sa att han visste var en porrtidning fanns (jag hade spenderat tio minuter innan med att drömma mig tillbaka till tiden när kvinnor hade smink och silikon. och hade uttrtyckt en önskan att förnödenhetspatrullerna skulle leta porr istället för konserver eller potatis), och jag och en vakt med uppspärrade ögon och ett leende på läpparna följde efter honom till den "fantastiska" skatten.
- Midnattsklädpokern i stora sovsalen sista natten, som avbröts bryskt av skottlossning och stora larmet (till halvnakna eller helnakna deltagares stora förtret) -Godisregnet, fyfan vad skönt attt man blev så skabbig att man kastade sig över godispåsar tillverkade i Västtyskland. -Skräckvakten i fönstret sista natten efter skottlossningen, när jag nästan sket på mig när Dragan och Uppland sprang på asfalten nedanför -Svenskarnas regntal -Gulachsoppan jag åt, var skön omväxling från all jävla tomatsås eller sockerinlagda frukter -De soliga och varma offdagarna innan och efter lajvet då jag kunde undersöka området och njuta av miljön
Vill också nämna två saker som verkligen sög.
-Avfallet av folk andra dagen. när vakten m.m stack och reade ut sina pengar genom att betala överpris för småjobb, och därmed spräckte valutan
- Men framförallt det som jag råkade ut för första morgonen när ajg på cykeln skulle fly från PLundrarna, och föll stenhårt med fejjan ner i gruset och rev upp ansiktet, stuka handleden och pajja cykeln för resten av lajvet
__________________
/ Spelar Cykelbudet Arvid Jonsson, ska snart försöka få igång Karaktärsbeskrivningen på sidan
- Massa promenader runt området. Grymt fint område!! - Skotten sista natten. - När en av vakterna kommer ut i kalsonger, t-shirt och gevär.En syn man bara ser en gång i sitt liv ;) - Midsommar-firandet med brännboll och dans. Mycket trevligt folk hos svenskarna! :D
Jag gillar vår attack sista natten med rökbomben och allt. Herrejävlar vad liv vi fick till det. Jag stack upp till sovsalen och hittade några tjejer under sängen som verkligen skakade av rädsla.
- Grävningen med Kirurg & Konserv. Taktisk utspridning ur bilen, geigermätaren fram (utslag!), skyddsmasker på. Och bytet sen, oj oj :D
- När Tess plötsligt minns en detalj och drar pistol mot våra vänner nere i Utopia. Kaos.
- Plundrarattacken mitt i natten.
- Min och min brors nattliga potatisplantering. Området nere vid silosarna var så läskigt att man blev rädd på riktigt.
- Alla rövarhistorier vi drog och fick oss berättade under lajvet, sjukt kul och stämningsgivande, och ingen överdrev.
Jag vill tacka Hugo & Fredag, Silverkronan, Kirurg & Konserv, Dr Theo (luktar gott!) och andra vi hade ett gott spel mot/med. Jag kommer definitivt på en uppföljare :D
- Måltiden i tältet med hela vår grupp och vandrarna Julia & Sebastian. Lill-Bergets surt förvärvade linfrö gick åt för att baka bröd, och nästan all vår dyrbara potatis stekte vi. Aldrig har gulaschkonserv, bröd och stekt potatis smakat så gott :D
När jag pumpad med adrenalin står framför bosättningen med 3 storlekar för små skor på mig inser att jag inte förberett ett tal.
Bra minnen.
De klara kulturkrockarna med de andra plundrarna och maktstriden om ledarposten.
Som i början när ledaren för de andra plundrarna förklarade väldigt tydligt att han inte uppskattade att bli kallad bardni och en lika om inte mer spänd stämning blev det när han trampade i klaveret med orden typiskt fruntimmer och jag mellan sammanbitna käkar och med vilt stirrande block frågade vad han just sagt.
När vi med OFF-moralpanik just berättat för den stackars civilisten som kom på oss att vi åt hans hjärta, styckade och grävde ner honom. Lättnaden när han hoppar upp och ner av glädje och säger: Det här är det bästa som kunde hända!.
Korta minnen.
Eldstriden.
Radiodisciplinen.
Matriarkatet, gruppkulturen och våra alldeles egna svordomar och talesätt.
Bröstmjölksersättning blandat med häxbrygd av blandade svenska snapsar och bärsärkarvreden efteråt.
Det är många bra minnen från lajvet men också en del mindre bra. Det jag dock minns med ett leende på läpparna är.
- Bröderna Princips intåg -"Svenskarnas" tal (helt underbart) -Min vansinnesfärd bort till "svenskarnas" läger i spöregn, då lägret var tomt. Så mycket för den säkerheten. -Första attacken då tre beväpnade galningar tittar in i smedjan och jag står där som ett fån och fattar ingenting, en känsla av "oops" som man inte glömmer. -De fantastiska älska-att-hata karkatärena Silver och Kronas allmänt irriterande uppsyn; samt jakten på Silverkronans skylt. -Vaktplaneringen sista natten samt kaoset som följde.
Jag skulle kunna dra en del dåliga minnen också, men det bryr jag mig inte om nu. Vill iallafall tacka allihopa som bet ihop trots den off-stämning som rådde emellanåt och körde för 200%, det var sådant folk som fick en att ge järnet och som gjorde lajvet bra. Samt ett tack till "svenskarna" som höll ut i regnet så länge ni gjorde, det blev tomt utan antagonisterna men man kan inte klandra er att ni stack.
Väntar tveklöst på en uppföljare. Mvh. Marcus/Skeeter
Måste ursäkta för ett någorlunda offigt beteènde men personligen tyckte jag det kändes stämnings fyllt på sitt egett vis.
Det här var mitt första lajv och jag länktar redan till uppföljaren.
Fina minnen: - när jag som skit nervös (och otroligt rädd) står som enda beväpnade vakt (i det rumet) med ryggen mot en pelare beväpnad med en pistol bevakar sovsalen.
- att jag i nästan två timme efteråt inte ens tänker en enda offig tanke (jag var verkligen rollen rakt igenom)
- Lycka md sinn ständigt pågående försäljnig (bra spelat) och överlägsna försäljnings taktik.
vill inte skriva ned nått dåligt då jag får sjuk ångest av att bara läsa dålig kritik.
Alla ovanstående händelser som jag också såg håller jag med om var underbara. "Svenskarnas" tal, Princips intågande, Princips avtågande, Plundrarna som sköts ner på Utopia, skottlossningen sista natten och så vidare. Övriga saker värda att nämna:
- Sitta bakom en sandsäcksmur 06:00 med en Kalashnikov i händerna, och gäspandes undra om någon kommer skjuta på en
- Springa runt och titta ut ur fönster för att försöka lokalisera männen som kastat en tårgasgranat mot Bosättningens ingång
- Alla obscena skämt vid elden på midsommaraftonen, som bara blev sämre och sämre, och grövre och grövre. De avbröts först när någon började undra var alla kvinnor var någonstans. "Staten har stulit våra kvinnor!"
Ja, vårt brutala midsommarsnusk var skoj. Biverkningar av runt åtta svettiga och skitiga män runt en lägereld. Kan passa på att ursäkta all Kvinnor och Män som kan ha tagit illa upp av min extrema sexism och perversitet, det var den delen av min karaktär som var lättast att spela på i den ganska så iffiga stämningen, så det blev ganska mycket av den varan som de flesta märkte
__________________
/ Spelar Cykelbudet Arvid Jonsson, ska snart försöka få igång Karaktärsbeskrivningen på sidan
Jag kom på lite fler härliga händelser jag måste få utlopp för.
Det första är allas kritik av min matlagning bara för att jag inte ville ha vatten i min gulash. Hur många var på mig där? Minst 8 pers. "Du ska inte ha lite vatten i din gulash?". Först tänkte jag inte på det, sen blev det irriterande, sen blev det bara roligare och roligare ju fler som - oberoende av de andra - påpekade min "miss". Jag lovar! Den var god utan vatten också :)
Sen som Johan sa, att på morgonen sitta med en kalashnikov i handen och undra ifall det ska hända något. Jag smet ut på dass under vaktpasset, och jag kramade AKn hårt hela vägen. Jag var helt 100 på att jag var förföljd hela vägen. Jag stog ett tag inne på bajamajan och funderade på om man skulle sparka upp dörren ut springa ut fort så ingen hann skjuta en, men bestämde mig till slut att det vore dumt.
Svenskarnas intåg på lördagsmorgonen. Jag ligger på golvet i biblioteket och småtrynar, när man hör ett gäng börja sjunga "Idas sommarvisa". Jag tänker typ "Vad i helvete?" och somnar om. Sen börjar folk sjunga nationalsången. Då bestämmer jag mig för att resa mig och kika ut genom fönstret. Vad ser man inte, om inte en grupp svenskar marscherande med flagga och allt komma gåendes! Fort på med kläderna, och sedan smyga ner till Utopia, byxis som fan.
Mina favoritstunder under och dygnet efter lajvet, i kronologisk ordning, var:
- Diskussionerna angående möjligheterna till olika typer av odling och om hur denna odling skulle kunna gå till.
- Planeringen av bosättningens försvar efter att gardet lämnat oss, och uppbyggandet av barrikader och skyddsvärn.
- Känslan av att inte vilja lämna lajvet utan att fortsätta kämpa för bosättningens överlevnad. Jag var verkligen fullt bered att på allvar börja gräva i jorden för att få igång en odling, eller att slå en plundrare med ett järnrör.
- Det klockrena avslutet med Princips avfärd. Logiskt men oväntat, ett underbart lajvslut.
- En kvinnas axel, en jacka som luktar eldrök och en lagom mängd fantasi som för ett tag fick en krage att bli en kind.
För min del kändes det som om lajvet inleddes lite för "offigt", men det utvecklades, åtminstone för mig, till att bli bättre och bättre. Stort tack till alla som gjorde upplevelsen minnesvärd, och jag hoppas väldigt mycket på en uppföljare. Också ett stort förlåt till Rasmus Bäck, som jag något tanklöst lät åka iväg utan sin färdkamrat utan att ens förklara varför. Jag hoppas att jag inte förstörde allt för mycket för dig.
Jag gillar vår attack sista natten med rökbomben och allt. Herrejävlar vad liv vi fick till det. Jag stack upp till sovsalen och hittade några tjejer under sängen som verkligen skakade av rädsla.
Ja, det luktade illa under den sängen ;) Men mysigt var det och rädd var man^^
Och just ja, en sak till: När man när "svenskarna" kom tillbaka andra dagen i rädslan för att de skulle anfalla flydde ut bakvägen, och orolig för att bli upptäckt iaktar händelserna från skogen i stället för inifrån byggnaden. Mindre positivt dock när någon (jag tror det var en Princip) är påväg att kissa på mig då jag är FÖR väl kamouflerad. ^_^
ja jag trodde det var en av "svenskarna" som vaktade utgången (för jag hade sett dom gå ner för trappen men glömt att räkna hur många) så kommer det nån... jag får panik och springer ner och gömmer mig i skogen och hoppas att han inte upptäker Tom som gömmer sig på andra sidan.
sen så kommer han tilbacka och säger att det är lungt nu... oj oj oj!!! vilken lättnad jag var sjukt orolig.
Hejsan. Matte Berg (Svensk "soldat" med lappade jeans.) Mina bästa minnen är:
Första kvällen (torsdag) när vår ledare kallade mig dagens hjälte, efter att jag lyckats tända den där jävla blöta brasan. Och som tack sätter han mig på nattvakt. Problemet var att jag aldrig blev avbytt, så jag satt där hela natten. Men vid 1-2tiden, när man är ganska trött på att sitta på vakt, hör man någon hojta. PANIK! Jag flög upp och fumlade med mitt vapen. Den som ropade var på andra sidan av militärtältet så jag såg dem inte. Jag smög runt och skrek:Halt, rör er inte! dom stannar och halva lägret vaknar. Jag är lite halvblind efter att ha stirrat in i brasan. Jag är berädd att skjuta dem(lite lajvetiska dileman) men som tur var kom en överordnaden och sa åt mig att sänka vapnet. Vi hade en trevlig pratstund. Det var Julia och Sebastian. Den bästa stämningen fick jag vid 5 på mogonen när solen gick upp och hela himlen blev rosa, jag kunde inte låta bli att känna att världen verkligen är förstörd.(eller i alla fall på god väg dit)
Fredag eftermiddag. Jag står på mitt pass och blir kallad tillbaka till lägret. Där är folk som tokiga, de slåss och springer in i träd och grejer. Vår ledare Arvid(Aku) och majorerna Petterson och Bengtson står brevid och skrattar, Jag förstår att det är dags för kontrollprov, vi ska dricka bröstmjölksersättning och häxblandning. Det skapade en form av bersärk. Jag drack och försökte kämpa emot så mycket som möjligt, med tänderna hårt sammanbitna och varenda muskel i kroppen spänd ramlade jag omkull och fick en uppskattande klapp på kinden av Arvid.
Efter det ska jag tillbaka till min post och på vägen dit ser jag Teo, en annan"svensk" gå till sitt pass. Han går in i en dunge med småträd. Därefter ser jag tre andra gå ut ur dungen. Jag gömer mig bakom några träd och iaktar dem, Tre killar går upp på vägen och sen kommer en fjärde med en hund. Jag tittar efter Teo, men jag ser honom inte. Jag ställer mig upp och går sakta mot de fyra killarna på vägen, de går med ryggen mot mig och har inte sätt mig. Efter 10-15meter stannar hunden och killen med hunden vänder sig. Han står still och stirrar i vad som käns som en evighet, sen vänder sig de andra och höjer sina vapen. Jag slänger mig i diket och skriker: Fientlig kontakt! 5sekunder seare ser jag hela lägret komma springande i fulla vapen, med fanan högt. Tyvärr han killarna iväg så vi satte upp ett läger på vägen och väntade, men ingen kom.
När vi fått kontakt med bosättningen och Arvid, Bengtson, Petterson och Malai är i bosättningen och förhandlar. Modet är uppe och man kanske får sova innomhus i kväll. Jag och en till "Svensk" är på gott humör och går för att hämta ved, obeväpnade, när vi går runt en sandhög står det en man med ett gevär riktat mot oss. Fan nu dör vi. vi visar att vi är obeväpnde och säger att vi kommer från staten. Han frågar vad vi ska göra med bosättningen och vi säger att vi ska hjälpa dem och lära dem om odling och liknande. Han skiner upp och sänker sitt vapen. Han presenterar sig som smeden i bosättningen. Vi pratar lite och han går hem igen. Jag blev inte så paff vid något annat tillfälle under hela lajvet.
När vi är i bosättningen och har lämnat ifrån oss våra vapen och är under stenhård övervakning. Major Bengtson bestämmer att alla ska få röra sig lite så vi inte fryser. Alla "Svenskar" börjar göra morgon gympa. Helt underbart, det måste ha sett så patetiskt ut.
När Majoren beordrar mig att uppehålla mannen med som vaktar oss. Jag kände hur knäna skakade under mig när jag gick fram, men det gick bra jag ställde mig i vägen och började med att be om vatten och mer ved. Sen snackade vi om det militära och bosättningen i övrigt, sen kom en till "svensk" och snackade, jag tror vi stod där en kvart och bara snackade nonsens.
När vi marcherade mot bosättningen sjungande: Idas sommarvisa, trotts att vi inte kunde den ordentligt(Och hälften bar gasmask), nationalsången och vår egna visa: Vi är inga vällingbarn, sög på tutten hela dan!
Helt obeskrivbart, underbart och stämningsfullt.
Jag älskade lajvet, mest för att jag tycker om när det är bedrövligt och misär, om det är det man ska spela. Jag hade nog kunnat stanna en dag till, men föll på grupptryck och det faktum att jag inte kunde ta mig hem annars.
Längtar till nästa Lajv och jag hoppas folk hade kul och kommer tillbaka.
Vår ledare Arvid(Aku) och majorerna Petterson och Bengtson står brevid och skrattar, Jag förstår att det är dags för kontrollprov, vi ska dricka bröstmjölksersättning och häxblandning. Det skapade en form av bersärk. Jag drack och försökte kämpa emot så mycket som möjligt, med tänderna hårt sammanbitna och varenda muskel i kroppen spänd ramlade jag omkull och fick en uppskattande klapp på kinden av Arvid. 
Jag och en till "Svensk" är på gott humör och går för att hämta ved, obeväpnade, när vi går runt en sandhög står det en man med ett gevär riktat mot oss. Fan nu dör vi. vi visar att vi är obeväpnde och säger att vi kommer från staten. Han frågar vad vi ska göra med bosättningen och vi säger att vi ska hjälpa dem och lära dem om odling och liknande. Han skiner upp och sänker sitt vapen. Han presenterar sig som smeden i bosättningen. Vi pratar lite och han går hem igen. Jag blev inte så paff vid något annat tillfälle under hela lajvet.
